Konsertminnen

Granater, vilda flygturer, en naken orkester, benbrott och strömavbrott. Det mesta har förekommit under Kårsdragets 49-åriga konserthistoria. Men vad som var planerat är inte alltid lätt att veta, och det är väl det som är en del av charmen med studentorkestrar.

Några veckor innan höstkonserten 2001 satt jag och rotade i Kårsdragets röriga arkiv. Jag fastnade snart i ett konsertprogram från 1980. Ett par av årets låtar fanns med. St. Louis Blues framfördes för första gången och See you later beskrevs som en gammal goding redan då. Det här var dessutom den första konserten för en nyinvald trombonissa, ingen mindre än Gugge Melander. Annars är det kanske inte så många som minns just den här konserten, men det finns några konserter som blivit mer eller mindre legendariska.

Rökridåer

Mest vågad var nog orkestern under sextiotalet. Det var bl.a. då man inledde en konsert med att spela Nudistpolkan. Ridån gled sakta upp men lokalen var fortfarande helt nedsläckt. Plötsligt lyses scenen upp och jublet steg innan ridån återigen föll. På scenen var hela Kårsdraget totalt nakna, så när som på de röda strumporna. Det bör väl tilläggas att det här numret utfördes på den tiden som det bara var män i Kårsdraget.

Alla kreativa inslag var dock inte lika lyckade. Ett par år tidigare, 1965, skulle man avsluta konserten med en röjig låt som hette Blixt och dunder. För att krydda det hela litet extra hade en trummis på eget bevåg tagit med en lite överraskning, en militär rökhandgranat... PANG!!! Konsertlokalen fylldes med rök, folk satt och hostade och paniken var nära. Jag behöver väl knappast tillägga att denne trummis även var Kårsdragets förste klubbmästare.

Flygande fall

Leken med de militära persedlarna hade kunnat sluta riktigt illa, och det var precis vad det gjorde några år senare i ett annat militärinspirerat nummer. Vår grundares bror Arne G.K. föll av scenen och bröt lårbenet mitt under framförandet av Min soldat.

Våghalsiga inslag med risk att bryta både det ena och det andra var dock inget nytt. Redan på en av orkesterns första konserter hade man hissat ned Lasse Danielsson i en trapets från taket där han hängde upp och ned i knävecken och spelade kornett.

Flygturer är dock något som vi vågat oss på även på senare år. Höstkonserten 1996 inleddes med att ängeln Sven kom inflygande fäst i en vajer i taket. Under den andra konserten var han på god väg att starta ett jättelikt domino då han krockade med kulissskivorna (är det rån de kallas?) som började falla.

Höstkonserten 1996 var överhuvud- taget händelserik med ideliga ström- avbrott som gav Circustemat en inte helt planerad discokänsla. Det första strömavbrottet kom under den då svåra och nyinlärda Fritjof i Arkadien. Det blev helt svart men orkestern redde upp det hela riktigt bra och som tur var kom ljuset på precis när vi var på väg att spåra ur. Efteråt var det ingen som trodde på att det inte var planerat.

När det spårar ur...

Konserten året efter bjöd inte på några större överraskningar, det gjorde däremot festen. Qlubbmästeriet hade bokat ett av de gamla Roslagsbanetågen. Således satt vi och avnjöt en mycket god middag medan tåget rullade allt längre bort från Stockholm. När vi slutligen nått den absoluta slutstationen, Kårsta, så var det dock färdigrullat. Tåget rörde sig inte ur fläcken och festen blev aningen strandsatt. Om årets konsert kommer att spåra ut återstår att se, men någonting oplanerat lär säkert hända.

/Johan Asplund